Varför ska vissa ha det lätt och andra svårt?

Detta är en fråga som jag ställer mig själv ofta.
Vi började vår utredning i oktober förra året, det som sas på utredningen var att jag hade utebliven ägglossning, men det visste jag redan eftersom att jag köpt upp halva lagret på ägglossninstest.

Jag fick börja med pergotime som är en ägglossnings stimulerande tablett som gör så att du börjar producera ägg. Detta fungerade på första försöket, men redan i vecka 6 så ville det lilla livet inte leva vidare.
Blev direkt gravid igen efter det missfallet, och denna gången kändes allt så bra. Men eftersom att vi försökt i så många år samt att vi nyss fick missfall så gick jag ända till vecka 15 innan jag vågade tro på att jag var gravid.

Vi började så småningom berätta för kompisar, släkt och på jobbet. Men i helgen som var så började jag blöda, och då var jag i vecka 18. Trodde dock inte att det var någon fara eftersom att man kan få lite blödningar när slemhinnorna blir lite sköra. Men nu i måndags så åkte vi till akuten och där berättade dem att vårt pyre slutade att utvecklas i vecka 12, så hade gått 6 veckor med med lillen i magen.

Hur tacklar man detta?

Jag blev sjukskriven en vecka och min sambo var hemma med mig också. Men vad mer kan man göra? Detta måste ju vara det värsta som kan hända!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0